Upptäck världen av Kalle Hellzén
Mitt arbete börjar i utrymmet mellan smärta och lyft. Jag återvänder till denna spänning, inte för att lösa upp den utan för att hålla mig nära känslan av att leva, där melankoli ger tyngd och ljus ger andning. Det är ingen motsägelse. Det är den jord som arbetet växer ur.
Att vara färgblind berövar en vissa vissheter, särskilt inom det rödgröna spektrumet. Istället för att försöka återskapa en värld som andra påstår sig se, skapar jag det jag känner. Färg blir mindre en fråga om exakthet och mer en fråga om energi, hur ytor möter ljus och hur det förhållandet böjer perceptionen.
Min praktik rör sig i cykler. Jag växlar mellan fysiska material, generativa system och digital precision, och tillbaka igen, och bär med mig fragment från tidigare verk. Dessa fragment är levande material. Varje loop tillför friktion, slump och klarhet. Överföringar, pigment, akrylmallar, modulära kompositioner och maskindrivna omkombinationer utgör en process som speglar livets instabilitet, svävande mellan att falla isär och hålla ihop.
Mycket av arbetet lever på denna kant, där skörhet och beständighet ligger sida vid sida utan att tvingas till en lösning. Jag bygger från minnet mot möjligheten, och låter äldre verk omformas i nya verktyg och nya sammanhang. Om arbetet känns som om det tillhör två tidslinjer samtidigt, beror det på att jag också gör det.
Mysterium är inte en strategi. Det är en inbjudan. Arbetet ska orientera utan att stänga frågan. Det ska möta dig där du är och fortsätta att röra sig efter att du har gått.
Färg är för mig vibrationen mellan ting. Ett förhållande. Ett surr. Om det fanns en färg som bara jag kunde se, skulle det vara en varm mörkhet som bär på möjligheten av ljus.
